Antingen så fortsätter jag som jag gör.
Eller så gör jag en otrolig förendring.
De är ju inte så svårt å välja..
Jag vill ju ha dig? Å då MÅSTE jag sluta vara så feg.
Jag vågar bara prata med dig på sms.
Ibland i skolan säger du tja å jag klömmer tyst ut ett skakigt å nervöst hej?
Va e de för fel? Jag har väll aldrig haft problem me att snacka me någon förut? Dumheter bara ju..
Funderar å funderar hela tiden fram å tillbaka, va ska jag börja me? Hur ska jag börja prata med han i verkligheten? Jag ser dig varje dag å vi smsar nästan varje dag? På telefonen kan jag ju snacka me dig som om vi känner varandra utantill, men i verkligheten då? Tvärtyst!
Blir tokig på de här.